Att vara människa, politiker och Göteborg tur och retur
K-råden och andra medarbetare åkte igår till Göteborg för
att starta ännu ett Växjönätverk. Det kom ca 20 unga personer med bra jobb. Vi
presenterade Växjö, bad om dialog och bjöd på en enkel sallad med vin i ett
sammanträderrum hos Göteborg stad. Det blev informellt, enkelt och gemytlig.
Stefan Edman bidrog som ciceron till trevnaden.
Fortsatte så idag på morgonen med överläggning med Göteborgs
kommunledning. Vi diskuterade bl a hållbart byggande och integration. Smet en
timme tidigare för att hinna med möte i Växjö strax efter lunch. Tåget sniglar
sig fram som det alltid gör på denna strecka. Har tid att läsa, reflektera och
svara på mejl.
Såg i SmP idag att det blev lite uppslaget att jag kallar regeringens
” hemlöshetsprojekt” för ett jippo. Det är inte ett jippo i sig men formerna är
et jippo. Regeringens samordnare mer eller mindre beordrar kommunstyrelsens
ordförande att skriva på och talar om hur kommunen skall organisera sin
verksamhet. Snacka g att lägga sig i och snacka om märkligt arbetssätt.
Dessutom stämmer det inte att alla andra kommuner skrivit på. Regeringen bidrar
heller inte med en enda krona. Man vill helt enkelt bara kunna säga – nu har vi
fixat hemlösheten i Sverige genom avtal som inte förpliktigar till någonting
utöver de vi redan gör idag. Denna allvarliga fråga med att ge boende till
människor sociala svårigheter är något som kommunen sliter med varje dag. Vi
gör vårt yttersta, men det finns faktiskt människor som inte vill inordna sig i
de boendeformer som samhället faktiskt erbjuder.
Och så ligger media på om Christer Wånehed. När jag sitter
på mitt kontor och tittar ut på kommunens entré så jag ingen kö av helt felfria
människor som vill in för att erbjuda sig att ta obetalda förtroendejobb eller
modest betalda uppdrag i någon styrelse eller nämnd. Jag ser inte ens någon
människa. Och skulle man dessutom ställa som krav på att de aldrig får göra fel
i jobbet? Däremot människor som begår brott eller skor sig för egen vinning är
inte lämpliga i politiken? Fast var går gränsen? Fortkörning? Ringa vårdslöshet
i trafik?
Jag såg inte skallet på avgång för den av våra högsta domare
som nyligen ertappades med byxorna nere? Men politiker skall ta sitt ansvar och
avgå i tid och otid. Inte ha betalt. Vara allmän spottkopp! Jobba jämnt.
Förväntas vara social och sköta familj och hem på ett ”normalt” sätt. Nej, jag
skall inte bli politiker i nästa liv. Jag skall bli ledarskribent och utan eget
ansvar och tala om exakt vad som är bäst och hur världen skall styras. Och jag
skall döma människor i förväg. Skriva webbkommentarer om alla jävla korkade
politiker. Håna dem som vill ta på sig ett arbete i demokratins tjänst. En och
annan sosse( och kanske en del andra) störs av att jag får stöd hos allmänheten
och en del skäll för att jag inte likt döda fiskar flyter med strömmen utan
försöker simma emot den. Ingen jag känner står upp som jag när det blåser för
att försvara politikers integritet. Det på gälla rätt till pension eller lön
som motsvarar det ansvar och den utsatthet man har – eller något annat. Som i
Elsa Jönssons del försvarade hennes rätt och integritet att ha lite trevliga
möbler på sitt rum. Och jag ser fortfarande hur media sysslar med ett
strukturellt ”förtyck” av främst kvinnliga politiker på riksplanet. Förut var
det Mona, nu är det Annie. Och det finns åtskilliga näraliggande exempel på
detta.
Vill vi ha politiker som aldrig någon gång vågat något? Som
aldrig säger något. Som inget gör som inte faller alla på läppen. Som gömmer sig
när media ringer. Som alltid gömmer sig bakom en tjänsteman. Som har så kass
utbildning eller är så misslyckade på den civila arbetsmarknaden att politiken
blir ett lyft ekonomiskt.
Nu skall jag skina ikapp med solen. Den började i Gnosjö.
Och lär skina till Växjö. Och där skall jag också skina så gott det går. Min
uppgift är att vara den som håller humöret uppe(lyckas inte alltid och var det
så skulle det vara misstänkt sjukt ) och som ser möjligheter när andra ser
problem. Och jag ber inte om ursäkt för at jag finns. Och jag är långt ifrån
felfri, jag gör bort mig ibland. Och har fel ibland. Jag är räd för felfria
människor. Vad rör sig i deras huvuden egentligen? Hur ser det ut i deras
kylskåp eller i garderoben?
Nästa gång vi annonserar efter förtroendevalda kanske det
skall stå så här. ” Vi söker dig som har ett framgångsrikt arbete och är villig
att gå ner i lön och jobba nästan obegränsat. Du skall för att ha koll på
verkligheten ha arbetat 20 år som förskollärare, 20 år som lärare och
socialarbetare. 20 är inom vården. Utöver detta 20 år som byggnadsarbetare, 20
år som chaufför och patrullerande polis. Du skall ha analytiskt förmåga, vara
social, behärska och ha ledaregenskaper. Du skall ha erfarenhet av att ha
familj, vara enskastående, skild, gärna kvinna, gärna med utländsk bakgrund. Du
skall vara felfri, du skall aldrig ha gjort en miss i ditt arbete och du skall
inordna dig i de spelregler som media sätter upp för vad som är bra politik. Du
skall inse att politik som inte är röd är en avvikelse från kulturvänsterns
definition av det goda och önskvärda samhället. Du skall vara ödmjuk och
lyhörd. Du skall tåla att alltid vara slagpåse, hårdhudad och kunna kritik
rinna av dig på ett nästan sjukligt sätt. Du skall vara troende, ateist och
helst fattig. Helst komma ifrån enkla omständigheter. Du får inte ha skapat en
förmögenhet eftersom det anses fult. Du skall helst bo i en kommunal hyresrätt
som du skall älska. Helst cykla till jobbet, äta 6 till 8 brödskivor om dagen
och dricka ett och ett halvt glas rödvin om dagen. Max. Du skall utövat en
idrott, gilla att gå på matcher. Ha koll på kulturlivet, i alla fall lite
grann”. Skicka din ansökan snarast till nomineringskommittén .
Eller skall det stå så här? ” Vi söker dig som är som folk
är mest. Fast bara lite bättre”.
Eller ” Politik är bara skit. Det är bättre med diktatur.
Beväpna dig i stället och gå med i en autonom grupp”.
Nä, nu blev det lite för långt!
Vi hörs!
Värnamo 20130228