onsdag 31 juli 2013

Fest

Åkte upp till Växjö i regnet. På jobbet och gick igenom diverse saker. Tvättade. Snabblunch hos föräldrarna. Beredning på jobbet. Det blir ett stort och tungt AU nästa vecka. Och överläggningar med länstrafiken om busslinjerna i Sandsbro.

Ut till fest vid vackra sjön Madkroken. Jag förlorade krocketspelet. Solen tittade fram en stund. Faktiskt varmare i havet. Härlig festkväll. Lite ute och lite inne. Vad lätt det är att bli nostalgisk när gamla vänner träffas. Och nu börjar man komma upp i 60-årskalasen! När man var ung tyckte man att 50-åringar stod med en fot i graven.

Åker idag vidare för lunch på Öland och sedan gardenparty hos min kollega i Kalmar och hans dam. Sommaren har varit en enda lång fest. Enda problemet idag är att det inte blir någon promenad!

Det känns skönt att börja jobba nästa vecka!

Sandreda 20130731


Bo Frank

Ösregn

När jag hämtar tidningarna i brevlådan ösregnar det. Klockan är sex på morgonen. Och SmP tar en minut att läsa, SvD lite längre tid. Hoppas vi kan hinna upp till Växjö så hinner se Den sjungande landshövdingen. Få har gjort så mycket för Växjös kulturliv som Leif Sandberg, Och jag hoppas katterna i höst spinner ihop ett överskott. Linnéateatern har gjort det bra under årens lopp. Men konkurrensen har blivit enormt mycket större. Det är bara att läsa en evenemangskalender 1993 jämfört med 2013.

PO Carlström, vår mest negative insändarskribent, har uppenbarligen satt fingret på något som inte funkar. Att Migrationsverket skulle öppna en förläggning utan samtycket från kommunen tror jag inte på. Det skulle vara en krigsförklaring!

Eskil Erlandsson vill inte helt oväntat att vi äter mer svensk mat. Jag delar denna uppfattning och har skrivit mycket om detta. Dessvärre gör regeringen inte ett skvatt för att hjälpa kommunera när det gäller LOU. Vi får själva tänja på gränserna och kommer att göra det, Hellre lite mindre kött, men det vi köper skall vara svenskt. Har nu t o m börjat köpa svensk lufttorkad skinka. Billigare är Serrano eller Parma och nästan lika god!

Hade tänkt plocka lite hallon och körsbär nu på morgonen. Men jag fegar ur i ösregnet. Inte heller den egna potatisen. Som trots noll vattning blivit fin. Egen härd är guld värd. Och inte i något land är det så få människor so m äger sin egen bostad. Ett arv efter sossarnas vilja att äga och behärska alla skeenden i människors liv. Unga idag vet inte hur det var på 60-talet då det byggdes Domuspalats på i bästa läge och vad som helst fick rivas. Inte bara några gamla dass som inte gläder någon människa. Och man skulle försäkra sig i Folksam, vara med i facket och hyresgästföreningen. Åka på semester med Reso och begravas på Fonus. Börja livet som en ung örn och på äldre dagar skulle man gå med i PRO. Och tankade man fanns OK. Och sen vara det bara att köra till fackets sommarstugor. Varje vecka välde det in medlemsmagasin i brevlådan från alla dessa institutioner. Lite öppen eller sublim propaganda för sossarna. Och TV:s kända underhållare kunde vara en veckan i Hylands Hörna och andra veckan i valkampanj med sossarna. Och man skulle lösa partiets nyhetstidningar som dock sköttes så jäkla illa så de gick i graven. Och sossarna ville precis som i Nordkorea förbjuda antenner son man kunde ta in utländska TV-kanaler! Sverige var en demokratisk enpartistat. Sven Wedén, den snälle Hjalmarsson och Carl Bildt betraktades som näst i till landsförrädare. Vänsterpartister hyllade Lenin, arrangerade semesterresor till alla kommunistiska diktaturer. Sverige hade ett läromedelsinstitut som granskade att det fanns gott om röda läroböcker. Pogofilm gjorde socialistiska bildband till skolbarnen där planekonomi och marknadsekonomi jämfördes som liknande förvanskade. Estland, Lettland och Litauen var en del av Sovjet. Inte ockuperade länder. Sten ”PLO” Andersson sa mot slutet av 80-taklet att det var en utopi att de baltiska länderna skulle kunna bli fria. Detta var min uppväxt. Ett Sverige där radio och TV upprätthöll en åsiktsdiktatur. Det kallades för Public Service. Och dit skulle alla vänstermänniskor för att missionera. Det kallas fortfarande för Public Service. Och inte ens regeringen har vågat ge sig på denna koloss och skrotat TV-avgiften. Men detta kommer att erodera. Kommer ungdomar att betala TV-avgift för att kolla på datorn? Skulle inte tro. Dessa 68-or finns kvar. Se ringer ring P! varje dag och klagar på att valfrihet och att det var bättre förr när partiet och alla dess bulvaner bestämde hur livet skulle vara. Och vi skulle skyddas från EU, Nato. Vänstern var t o m emot att Sverige gick med i FN! De ville vi skulle gå med i COMECON.

Blekinge 20130730


Bo Frank

måndag 29 juli 2013

Ännu en dag

Uppe halv sex för att fixa frukost till våra ungdomar som skall åka tidigt. Det skall bli fint i em och nya gäster anländer. Det skall mycket trevligt. Gick en mil igår med hustruns lilla barnbarn i barnvagn. Det är en mäktig känsla som infinner sig och ut och gå med en liten nyfiken varelse.

Öster nollade. Och det regnade stilla. Dock för lite.

Nu är det bara en vecka kvar på vistelsen i Blekinge! Vart har denna sommar tagit vägen? Men det skall bli skönt at börja jobba ikväll. Har dock alla dagar fått ett eller ett par arbetsrelaterade samtal. Jobbet finns där. Dag och natt i tankarna.

Blekinge 20130728


Bo Frank

lördag 27 juli 2013

Växjö ToR

Gick vår morgonpromenad. Så underbart vackert och stilla. Och ett par t o m hälsade som vi mötte på promenaden. De var Stockholmare. Blekingar irrar med blicken eller titta bort. Och säger ytterst sällan God morgon. På sin höjd hej!

Körde så till Växjö för att vara med på Lasse Lindahls begravning. Och man får många tankar när man sitter på en begravning. Det är en fin stund av stillhet, meditation och eftertanke. Funderade bl a på vilken musik jag skall ha på min begravning. Och att jag inte vill ha någon minnesstund efteråt. För att undvika att människor skall behöva uttrycka sådant som jag inte fått höra när jag levde. Och det finns andra skäl också.

Andreas Westergren skriver i SmP att de minsann inte är några dysterkvistar och att de bemöts av oförstående av politiker när de skall granska dessa. Det gäller inte mig. Men däremot sättet på hur detta görs måste lunna diskuteras. AW skriver också att man vill granska hur skattebetalarnas pengar används. Detta är bara delvis sant. 75% av kommunens kostnader är vård, skola och omsorg. Jag kan inte påminna mig ett enda reportage där SmP granskat om pengarna använts effektivt inom detta område? Tvärtom blir media ofta megafoner åt verksamhetsföreträdare som vill ha mer pengar och höjd skatt!

Värst är det inom vården. Läkares utsagor tas alltid för sanningar. Och mig veterligen är läkare inte utbildade för att skapa effektiva flöden inom vården. Och igår sa läkarnas företrädare att man inte vill öka antalet platser på lökarutbildningen. Och inte godkänna svenska ungdomar som läser till läkare i Polen. Läkarna hyllar en bristsituation i rent egenintresse! Och sällan skriver SmP om effektiviteten inom vården. Bara om hur negativt personal ser på förändrings- och effektiviseringsarbete i syfte att få just mer för pengarna.

God middag med delar av familjen som anlänt! Och många bad!

Bo Frank

Blekinge 20130727

Anna Fransson

Så har sossarnas politiska orakel Anna Fransson uttalat sig om flygplatsen. Vi vet inte om vi vill stänga den om ci kommer till makten!

Lika bra att Anna Fransson får vara kvar i opposition. Om hon nu blir kvar efter. Ingen röstmagnet precis.

Mord klockan fem. Den förmodligen enda Christie som jag inte läst, blev så äntligen läst. Tillhör de bättre. Förvånansvärt lite fördomar och ganska modern i sitt sätt. En bra historia.

Plockade körsbär och hallon. Det kom äntligen några få stänkt. Och det finns inget som att bada när det är vindstilla, stilla regn och varnare i vattnet än i luften!

Åker upp till Växjö idag för ett gå på begravning och leverera lite bär. Ta också upp vår gamla katt Cissie, till Suzanne. Vi har delad vårdnad om denna klenod. Tror hon börjar bli lite döv. Inte riktigt lika bra på att fånga möss!

Blekinge 20130726


Bo Frank

Det går i ett

Och det är trevligt att laga mat, fixa och ta emot gäster. De två krockettävlingar som vi kan med igår vann jag! Vi häll på i två timmar med två spel. Banan var torr, chansartad och svår. Synnerligen jämn kamp med diverse avbrott för regeltolkningar!

Varm kväll. 23 grader varmt i havet klockan 10 på kvällen. Och vårt upphaussade damlandslag förlorade. Dessvärre. Kul med all denna uppmärksamhet kring fotbollen och arrangemangen.

Vattenfall? Vem minns inte bilderna på denne Josefsson som körde med ministrar och gjorde som han ville. Vattenfalls affärer är en praktskandal. Och varken sossar eller borgarna har lyckats få bukt med detta företag. Sverige behöver ministerstyre, Jag säger det igen. Hur skulle det se ut om ett kommunalråd hänvisade till tjänstemän i vareviga fråga utan att ha en uppfattning om nånting. Det finns förvisso sådana kommunalråd!

Och hur kan regeringen via statssekreterare (m) bevilja statliga tjänstemän ersättningar som de inte har rätt till? En regering måste regera, reagera och fixa saker. Inte förvalta och hoppas på fint väder!

Lyckades hitta nåra Agata Christie på Röda korset som jag inte hade! Gästfri kväll. Har idag gått med röjsåg ett par timmar. Molnigt! Och följetången Norrgatan fortsätter. Måste ta tag i detta när jag kommer tillbaka på jobbet! Skall det inte kunna gå att samordna kommunövergripande projekt utan politisk inblandning? Måste man behöva vara överallt?

Och idag har vi flaggat för sonen Jacob som dock inte är här. Och för några dagar sedan för Sara. Och vi flaggar varje dag vi får gäster.

Blekinge 20130725


Bo Frank

onsdag 24 juli 2013

Fullt upp

Det är alltid jobbigare att vara ledig än att jobba. Kanske därför jag föredrar att jobba, även om tempot är fullt ös hela tiden. På ledigheten skall man ju hinna med det där lilla extra. Vi har haft fullt upp med matlagning och gäster de senaste dagarna. Och idag går Blekingmästerskapen i crocket på vår torra gräsmatta. Detta är en inbjudningstävling på liv och död. Dopning är tillåten! I form av diverse drycker! Är dock mentalt redan inne på höstens arbete. Och det är väl inte så bra. Har en del tankar om sådant jag vill genomföra i Växjö. Vi får inte slå oss till ro. Även om vissa förvaltningar jobbar med Lean, så har Växjö kommun haft så god ekonomi så vi fått lite av ”fat cat syndrome” här och var. Människor kan känna stress, men göt man rätt saker? Men nu blir det lite bistrare de närmsta åren. Men jag ser inte att vi skall behöva lägga beslag på mer av medborgarnas pengar!

Carin Högstedt har skrivit bra som vanligt, även om hon måste ha lite klassperspektiv på tillvaron. Men i Carins fall, till skillnad från många som läst sig till ”sanningen”, så är det självupplevt. Så det kanske inte är mycket att säga om. Både Carin och jag borde vara fasta krönikörer. De finns de som har sämre förmåga att förmedla något!

Nu skall jag gå ut och hissa flaggan och hustrun är redan gång med sin favoritpryl, Damsugaren!


Blekinge
Bo Frank 20130724


måndag 22 juli 2013

Korkat inlägg

Ett antal socialdemokrater försöker i SmP idag att krypa ifrån det faktum att de vill stänga flygplatsen i Växjö. De kommer i stället med en massa ogrundade påstående att moderaterna struntar i arbetsrätt och liknande. Det märks att det är Leson som hållit i pennan. Inte de som undertecknat.


Bo Frank

Blekinge 20130722

Varmast i Sverige var det igår

Skönt. Bjöd en granne på middag. Läste-

Idag som vanligt uppe med tuppen. Gick till stan och köpte tidningar. Fick så för mig att jag skulle pröva fiskelyckan, för första gången på många år. Gjorde i ordning ett av mina gamla spön. Bytte tafs på linan, satte på en skarpare krok på en gammal pilk och letade fram min gamla håv. Åkte så långt ut jag vågade. Skall åter igen köpa en större båt så småningom! Spottade på pilken och sa tvi. Fick så småningom fyra torskar. Men bara tre hade huggit riktigt, de andra hade bara råkar vara nära när jag ryckte. Men fisk som fisk. En var på kanske två kilo, de andra mindre. Skall anrätta ett par torskar i ugnen när jag hämtat lilla frun från tåget framåt kvällen.

Trevlig krönika i SmP idag. Brukar munhuggas lite då och då med damen ifråga när jag handlar på min favoritbutik Johanne i Växjö. Men suckade däremot när jag läse om Norrgatan i SmP. Det tar liksom aldrig slut. Och ingen tycks ens kunna säga när det tar slut?

Fick idag mejl om att Lasse Lindahl var död. Läser aldrig dessa annonser. Skall försöka ta mig till kyrkan för själva begravningen. Lasse var en vänlig själ som kände alla, ja faktiskt nästan alla. Med blocket och kameran i högsta hugg. Och de mest besynnerliga är att jag kom att tänka på honom för en vecka sedan. Och undrade vart han tagit vägen. Jag hade inte sett honom på länge. En annan person som jag däremot såg för en vecka sedan var Elisabeth Cederholm,  f d Smålandsposten. Det gladde mig mycket att se hennes pigga och ögon!

Bo Frank

Växjö 20130722

söndag 21 juli 2013

Julia

Julia var snygg. Riktigt snygg. Glad, vänlig och artig. Hälsade fint på alla. Och snyggt klädd. Även för att jobba på bank! Julia hade gröna ögon, mörkbrunt halvlångt hår som var ett enda stort burr! Kurvig och såg vältränad ut. Ganska lång.


Ronnie Sandstedt hade provanställt henne på banken några månader innan sin pensionering. RS hade god personkänndom. Som en bankchef skall ha. Han var alltid intresserad av mervärde till banken. Julia hade sommarjobbat på banken sommaren innan. Läste ekonomi på Universitetet i Umeå. Och gillade Umeå och ville gärna stanna kvar. Hennes kille, Jonas, läste språk. Detta var på den tiden då bankerna fortfarande kunde förmedla kontanter i kundtjänsten. Och denna episod tilldrog sig faktiskt i Swedbank hösten 2005. Det skall också sägas att Julia kom från Bosnien. Hon hade bott i Sverige i bara sex år och hade bara en lätt brytning kvar. De flesta bosnier som kom långt tidigare och har verkligen gjort bra ifrån sig i Sverige.
 
Julia hade den olycksaliga egenheten att många män tog dubbla och tredubbla nummerlappar för att träffa henne, eller rättare sagt att få komma fram till hennes kassa. Även gamla damer gillade Julia. Hon var artig, förtroendefull och ville alltid väl. Genom sitt vinnande sätt hade Sandstedt noterat att Julia var ett ess på att sälja in tilläggstjänster. Och en bank lever ju på alla marginaler. Det är bara så.

Personalen på banken uppskattade sin nya kollega. I alla fall i fikarummet på banken. Men sanningen var att hälften av alla kvinnor hatade Julia. Och två av gruppcheferna.
 
     1.       Hon var smart och snygg.
     2.       Hon drog de manliga kollegornas blickar till sig. 
     3.       Julia var en duktig säljare..


    Många kvinnor gillade dock Julia. Hon förde in något nytt i banken. Hon drog nya kunder. Pratad fyra språk och var allmänt glad. Allt gick sin gilla gång. Men så hände det. Mardrömmen började för Julia.

Ronnie Sandstedt slutade och gick i pension. Efter Ronnie kom en ung kvinna från Göteborg. Fast förmodligen med sämre omdöme! Julia märkte hennes kyla från första stund. Julia förstod att det inte skulle bli lätt!

Efter en vecka kom det in en kund. En av de få kunder som Julia inte klarade. Och det vill inte säga lite. Kvinnan som kunde vara drygt 45 år kom in med sina två skrikande barn. Hon skulle bara plocka ut 10 000 kronor i kontanter. Du skall ge mig dem i tusenlappar, nästan skrek hon. Om du förstår svenska, tillade hon. Julia tittade upp på damen och log. Inga problem sa hon. Kvinnan skrek åt barnen och tuggade samtidigt häftigt på sitt tuggummi. Käften ungjävel, skrek kvinnan åt sonen. Julia blev lite störd, men log. Varsågod. Hon kontrollräknade två gånger framför kvinnan de tio tusenlapparna. Jag skall räkna själv skrek kvinnan och slet åt sig sedlarna. Hon vände sig halvt om. Snabbt som bara den började hon räkna. Med en snabb rörelse, som verkade riktigt inövad drog hon ner en sedel i sin behå. Hon vände sig genast om. Försöker du lura mig! Du kan knappt prata svenska, så kan du förmodligen inte räkna!!

Julia blev alldeles ifrån sig. Jag gav dig rätt belopp, sa hon vänligt. Kvinnan började gasta. En annan kund som jobbade på försökringskassan kände igen kvinnan som en av deras värsta rättshaverister. Men sa inget. Utan gick bara tyst ut!

Julia kallade på kontorschefen. Det slutade med att de gick in till bolånerummet. Julia, chefen, kvinnan och hennes ylande barn som samtidigt så kuvade ut. Det slutade med att chefen förslog att kvinna och barnen skulle sitta kvar en minut medan chefen och Julia bytte ett ord utanför rummet. Chefen, som hette Lisbeth Petterson, tittade på Julia. Kvinnan är trots allt en av våra bonuskunder i banken och hennes man har hela sitt företags affärer här. Jag hoppas du känner till det, tillade chefen. Ja visst vet jag det. Bengt är en jättetrevlig man, fortsatte Julia. Det handlar inte om trevlighet, fortsatte Lisbeth. Jag föreslår att du säger att du kanske i all stress har gjort fel o betalar ut en tusenlapp! Aldrig, sa Julia. Då stämmer inte kassan! Räkna den skall du få se!? Det handlar inte om rätt eller fel, fortsatte chefen. Det handlar om Goodwill för banken! Jag betalar inte ut, sa Julia.

OK, sa chefen. Som du vill. Chefen gick ut till kvinnan. Du kommer att tillgodoräknas den felande tusenlappen på ditt konto. Vi ber om ursäkt. Det kommer en avi till dig som bekräftar beloppet. Jaha, skrek kvinnan. Om inte den här människan får sluta så skall jag se till så att Bengt och Bengt&Co byter bank! ADJÖ, röt hon, Barnen snörvlade ut i släptåg med kvinnan!

Du kan stänga ner och gå hem, sa Lisbeth till Julia. Vi ses i morgon på mitt rum vid 9.

Lisbet kallade ledningsgruppen. Två kvinnor och två män. Lisbeth redogjorde för vad som hänt. Efter 40 minuters häftig diskussion kom utslaget.  Ivar som jobbar på banken i 39 kunde inte erinra sig att de någonsin haft en sådan diskusson. 

Männen var för Julia och kvinnorna emot.

Julia kom till Lisbeth exakt på utsatt tid. Din provanställning kommer inte att förlängas, sa Listbeth. Du får sluta idag och får lön för två månader och ett neutralt intyg som säger att vi p g a övertalighet inte kunnat förlänga din provanställning!

Men detta är ju helt sjukt, sa Julia. Jag har inte gjort fel! Inte något fel. Kollade ni inte kassan?

Det är färdigpratat, sa Lisbeth och reste sig. Adjö!

Julia hämtade sina saker. Gick bara rakt ut som i trance. På vägen ut mötte hon Ronnie. Hej Jullia, sa Ronnie. Va roligt att se bankens stolthet!

Denna behärskade Julia började storgråta och sprang bara rakt ut…..


Blekinge 20130721

Bo Frank


PS Allt i detta är helt sant. På heder och samvete. Fast på ett annat sätt. Men sant är det. På heder och samvete DS

Perfekt dag så här långt!

Sitter vid mitt skrivbord. Inne. Termometern visar på 28 grader ute. Vinden har i ett nafs gått från väst till öst. Hur går det till? Hittade inget på loppis. Gick som sagt milen fram och tillbaka till stan. Varmt och gott. Det gick att läsa SvD, DN och Sydsvenskan på en halvtimme idag. Kul att  Amelie Langby skriver ledare på SvD. Hon gör det så bra. Med mognad och insikt. Även om jag inte är så flyktingliberal som vad hon är. Bara flyktingpositiv!

Ensam som sagt hela dagen. Lunch bestående av en liten melon och en banan. Och bara en liten öl!

Bar ner motorn till ekan. Och mixtrade med nya kättingen och fick den på plats. Tog så en sväng på två timmar för att testa om motorn gick. Körde rakt mot väster för att det skulle bli lättare att ro om eländet la av! Men den funkade. Skulle så se fotbollen. Men TV4 behagade att inte fungera! Satte på radion och tog fram ett stycke tyg och tapetserade/klädde om tre köksstolars sittdynor. Utomhus i solen. Tyg med från Växjö. De gamla tygen var så äckliga! Smutsiga! Och Sverige spelade nog bättre fotboll än mitt hantverk! Kanske?

Badade och badade vid bryggan! I kväll vattning av landen. I torkan. Och glad som en mört är jag av att slippa de senaste fem årens gissel. Sniglarna! Skall nu skria en delvis sann berättelse som jag hört. Men jag måste ändra lite här och där. För säkerhets skull!

Och i morgon kommer äntligen min lilla fru tillbaka! Jag måste ha P1 på hela dagen för att höra någon prata. Men jag ingen pratar som hon!

Bo Frank

Blekinge 20130721

Tillbaka till det gamla huset

Det skymmer. Lördag kväll. Jag är nykter men månen är full. Växjö var öken idag. Även om det brände till på vårt strög mitt på dan.

Glad för att folk läser mina små betraktelser. Har fått en del glada tillrop. Och säkert en månad sedan ett en negativ kommenar direkt till mig. Tror att det är  bra för folksjälen att det är så mycket skit på TV!

Katten väntade på mig i skymningen. Och vad skall man säga om dagens nyhetsflöde. Otäckt med personen som eldade upp sig själv i Växjö. Men vi är en del av världen numera. Hur skall vi kunna skärma oss?

Och en utredare vill att det skall löna sig bättre att skolka? Vad säger majoren?

Och Ask vill inte straffa för sexbrott utomlands. Det är mycket man inte begriper!

När vi som tillhör etablissemanget, eller åtminstone periferin på det, blir frustrerade över vad som händer i världen. Hur skall det då inte upplevas för s k vanligt folk!?

Faran är att man börjar lita på någon som står för den stora tryggheten! Eller hur? En despot utklädd till en Fridolin som inte har en aning om hur ekonomin skall vändas. Men som ger intryck av det. Och det vet å andra sidan inte regeringen heller. Fast de känns ändå säkrare genom att inte lova guld och gröna skogar. Insikten är nog lika bra eller lika skral. Men Borg vinner poäng på att Sverige ändå är bäst i klassen om ön i en dålig klass!  Regeringen gör ett bra jobb när det gäller ekonomin. Så är det.  Och Borg är väl den mest erfarne finansministern i Europa. Och den som suttit längst. Hoppas han orkar fyra år till.

Vackrare morgon går inte att hitta! Havet ligger spegelblank. Himlen är så blå. Allt är lika stilla som i tidens begynnelse. Mitt program idag? Småplock. Gå in till stan och köpa nåra söndagstidningar och ta en titt på loppmarknaden.

Och ikväll skall jag skriva ihop en ny skröna. Fast nu skall den handla om nutid.

Bo Frank
Blekinge 20130721





Kalle i Slumpen

Ännu en lat dag i solen. På seneftermiddagen åkte vi för att äta middag hos goda vänner, en bit bort, mellan Ronneby och Karlshamn. När man kör dit kan man ta den lilla Mörtströmsvägen, den sista delen. En av Blekinges vackraste vägar. Längs Mörströmsvägen ligger ett lite vitt hus på en kulle. Där bodde Kalle i slumpen. Nu bor där danskar, i vart fall på sommaren. Det man visste att berätta om denne ganska normala man var att han var en hejare på att spela poker och dragspel. Kalle kallades för original. Men vem fan är inte ett origina!? Jag känner inte någon som inte är ett original! Och hur lätt är det inte för en ensamstående man att bli kallad för original, speciellt om man bor ensam på landet. Det man visste om Kalle  var att han varit kamrer eller i vart fall arbetat på kontoret på Tarkett i Ronneby fram till pensioneringen 1967. Han pensionerades på sommaren. ( Samma dag som S:t Peppers Lonley Hearts Club Band släpptes på svenska – f ö inget samband även om man skulle kunna säga att världen just då gick in i den nya tiden )

Kalle var en man med regelbundna vanor. Vart tredje är köpte han en ny Fiat. Vartannat är åkte han till Bornholm för att bo på samma pensionat. Och Kalle kunde mycket väl tas för en dansk. Lite rödlätt och rund, ljust spretigt skägg och ljust hårt som en ragg. Kalle var av medellängd, men med de attribut jag beskrivit såg han större ut. Kalle var en vänlig själ. Det fanns någon bror med familj som dök upp någon gång om året. Sommartid. För att få några dagar på sjön med Kalle och hans snipa. Med en gammal hederlig Volvo Penta som dunkade nästan som en tennkulemotor. Kalle spelade poker fyra gånger om året. De var sex man som turades om att ha spelet hemma. Man började tre på lördagseftermiddagen och körde till söndag morgon klockan tre. Alltid samma procedur. Först en rejäl wisky. Och lite plock. Mat sju. Kalle var den ende ensamstående i gänget. Alla visste att det alltid blev en stor smörgåstårta från Continental i Ronneby. Öl och snaps. Mera öl. Spel, Kaffe med konjak och tårta vid halv tio. Och så öl efter smak och tycke fram till klockan slog tre. Och spel dessemellan. Alltid vanlig poker med knektöppning. Alltid 50-örespoker. 50 öre in vid varje ny giv. Mörkning på potten minus egen insats. De spelade år ut och år in. När de började rökte alla nästan stupalöst. På slutet var det bara tre som rökte. Faktum är att man hade sitt sista spel veckan innan Kalle dog. De hade spelat hemma hos Börje i Edestad. Det märkliga var att varje morgon då de bröt upp sade sig alla ha förlorat en hundring. Och det var det typiskt svenska. Ingen skulle förhäva sig och hävda att man vunnit. Det skulle försvunnit mängder av pengar under de 25 de höll på. I ett svart hål? Men alla hade någorlunda koll på i vilken skjortficka det putade av femmor, tior och några enstaka femtiolappar. Och alla visste vem som bjöd på snålmat och vem som bjöd like bättre. Värdens fru satt alltid med vid maten, men Kalle var ju ensam. En gång efter han fyllt 50 hade han haft Lisa sömmerska till laga och servera maten. De bodde rätt nära dessutom och var vänner utan att vara vänner. Kalle var en styv pokerspelare. Poker går ut på att förlora så lite som möjligt när man har jättebra kort – då någon annan har ännu bättre. Och vinna så mycket som möjligt när man har dåliga kort – om de andra har sämre. När Kalle stötte en tia så var det svårt at veta om han hade bra kort eller inte. Man visset aldrig. Och det var Kalles styrka. När Kalle rakade hem en pott så sa han alltid stillsamt, det är slumpen, bara slumpen. Men de slumpar sig givetvis bättre för den som är skicklig än den som är oskicklig.  Kalle blev känd som Kalle  i Slumpen. Men få visste hur detta namn uppstod. De är väl alla döda nu.

Till Kalles regelbundna vanor hörde att han varje lördagkväll på sommaren tappade upp en rejäl konjak med sockerdricka i ett fint, slipat grogglas från Kosta. Klockan sex. Han satt i sin lilla berså. Och vid sjutiden kom dragspelet fram. Och då visste alla. Nu var det helg. Nu har Kalle i Slumpen tagit en grogg. Och det är väl inget fel med det.

När jag körde hem oss framåt natten så körde jag åter förbil Kalles lilla hus. I sommarnatten hördes ett jäkla dunkande till musik. Danskarna. Som invaderat Kalles fina lilla berså. Jag hade gärna velat sitta med gubbarna där någon gång på 50-talet.

Men jag har ju haft en pokerklubb på riktigt med stadgar och allt. Kulturföreningen K6. För att få inträde måste man ha  varit kommunalråd i Växjö. Dessvärre upplöstes klubben genom att en medlem inte kallade till möte när det var hans tur. Så dog det hela ut. Riktigt jäkla ledsamt.  Å andra sidan. Man kan inte tvinga någon att ha roligt.

Sitter nu i Växjö och har tvättat hela dagen. Och gått. Hustrun rymt till Lund för att passa barnbarn- Och jag har lite sociala förpliktelser ikväll innan jag drar till Blekinge.

Växjö 20130720


Bo Frank

fredag 19 juli 2013

Varmt och blåsigt

Äntligen en svensk sommar som duger. Och det ser bra ut framöver. Men problem med torka lär accentueras. Ny dag med lunchgäster och bad på bryggan. Fick några glada tillrop över min sommarspaning, men minst lika många tyckte väl motsatsen. Läser idag i bladet om bristande underhåll av cykelvägarna i Växjö. Och blir arg på sossarna. De ville kraftigt dra ner anslagen till tekniska nämnden samtidigt som de i sina budgettexter vill öka takten i utbyggnaden av cykelvägar. Det är inte seriöst. Och ledande socialdemokrater vill stänga flygplatsen. Man har inte ens bemödat sig om att besvara den artikel som Suzanne Frank, Mats Johnsson och jag själv skrev i ämnet!

Det är somartorka i nyhetsbranschen. TV-Aktuellt hade igår ett 10 min långt inslag som gick ut på att skrämma upp folk för en  ny fågelinfluensa. 

Vinden har redan börjat kaxa upp sig vid halv sju på morgonen. Det är en rak västlig vind och se lätta slöjmolnen håller på att skingras. Idag har vi det lugnt. Skall bort på middag till grannar en bit bort. Vi skall gå en lite längre runda.

Noterar också i själva SmP att Mario Vargas Llosas artikel i SvD igår gett lite debatt. Om Snowden och hans gelikars flirt med diktaturer. Hade förra året ett Llosa-år då jag läste det mesta. Skulle vilja börja med att rekommendera Tant Julia och Bockfesten. Det är alltid intressant att ta sig in i människoöden som är och som skulle kunna vara verkliga.

Ett sådant människoöde var Lisa sömmerska i Skönevik. När hon dog 1962 hade hon lämnat efter sig fyrahundratusen kronor till den lokala God Templar-logen!  En av skrönorna från min barndom i denna trakt-Jag kan mycket väl mints fel eller lagt till något!

Lisa föddes 1881. Samma år som två av mina husfilosofer, Disraeli och Carlyle dog. Och världens främste författare, Dostojevskji om jag inte missminner mig.

Lisas far var fiskare och modern ägnade sig åt sömnad. Föräldrarna dog tidigt och Lisa övertog det lilla vita huset som hon aldrig lämnade. Den låg ett par stenkast ifrån viken och på vintern när det var avlövat kunde man se vattenspegen från den lilla inbyggda verandan. När Lisa var i 20-årsåldern hände det sig av en ren slump att hon fick börja hjälpa grannfrun Vera, som var kalaskokerska. Vera dog efter fem år och Lisa blev betraktad som bygdens kalaskokerska.  Lisa kunde sy också. Hon hade hjälpt modern. På bygden hade Lisa blivit betraktad som lite skygg, som något av en enstöring. Men samtidigt resolut i beslut och åtaganden. Något hon fått visa när hon tog över efter Vera! Lisa såg bra ut på det hela taget. Ganska lång, friska tänder, rågblont hår och gröna ögon. Håret alltid flätat i en knut i nacken. Men det fanns något i hennes sätt som höll tillbaka en del män, långt ifrån alla. Kanske lite av allvar och ett sätt att markera att hon var seriös i sitt sätt att vara. Ingen hade sett Lisa på någon dans, vare sig i stan eller i byn. Hon hade en kusin på pappas sida och två på mammans.  Annika var den enda kusinen som hon regelbundet umgicks med eller åtminstone träffade. Annika var småskollärare i Bräkne-Hoby.  Annika kände ett litet ansvar för sin yngre kusin och en av de fåsläktingar hon hade. Lisa kände att Annika var ”fin” som hade gått småskollärarseminariet men också att Annika faktiskt brydde sig.

När Lisa var 28 år hände två saker som kom att definitivt forma hennes liv. Med en veckas mellanrum. Ragnar var enda sonen till storbonden i byn. Han hade allt sedan konfirmationen slagit sina lovar kring Lisa. Även om han fåt inympat hemmifrån att hon visserligen såg bra ut, var skötsam men inte så lämplig för den som skulle ta över en gård på 150 hektar! En lördagskväll hade Ragnar tagit mod till sig. Han hade gått förbi Lisas stuga en lördagskväll vid 9-tiden på kvällen. Han hade tagit mod till sig. Ett par innan västen och en pris av bästa kvalité under läppen. Han hade så framfört sitt ärende allt medan han rev sig med högerhanden bakom örat. Lisa hade bett att få vänta med att ge besked till nästa lördag. Tiden gick. På fredagskvällen skulle Lisa och en medhjälpare stå för maten åt byns handelsman som skulle ha kalas. Han fyllde 50 år. Och fint skulle det vara. Och alla visste, att då var handlare Bengtsson inte snål. Annars hade han ett ansiktsuttryck som att varje kund skinnade honom in på bara livet. Det hade nästa 50 personer hemma. Det var en fin augustikväll. Lisa och hennes hjälpflicka hade kokat och stekt i nästan tre dagar. Buteljerna hade Bengtsson själv hand om. Och delar av porslinet kom från församlingshemmet. Alla visste att Bengtsson hade händer som bläckfiskar när han var ensam med kvinnofolk. Och Lisa hade ställt som krav att få ha en medhjälpare.

När desserten var aväten kom Bengtsson ut i köket. Han skickade hjälpflickan efter groggvirket i källaren. Han var rödmosig. Ensam i köket försökte han ta Lisa över bysten och hans ena hand försvann ner under kjolen. Hon försökte avvärja attacken så gott det gick. Det är någon i dörren, sa hon så högt hon kunde. Ånej, sa Bengtson. Jag kan vartenda ljud i huset. Mi trög lurar du inte min lilla fiskarflicka sa Bengtsson. Och försökte nu pressa sin mun mot hennes läppar. Lisa skrek till. Från var sitt håll kom Bengtssons fru Ines och den rundlagde kyrkoherden. Ines gav till ett skrik. Och kyrkoherden räddade situationen. Det är inte första gången Jag sett Lisa försöka lägga sig ut för en karl, sa kyrkoherden myndigt. Det är inte sant, stammade Lisa, röd i ansiktet. Bengtsson försvann som en råtta. Liksom kyrkoherden. Handlarfrun tröstade Lisa. Jag vet vilken odåga till karl han är, fortsatte hon. Lisa skall inte behöva skämmas för det. Det borde däremot kyrkoherden, fortsatte hon. Och en sån skall vara präst!

Lisa kom hem tre på morgonen alldeles slut. Hon tänkte inte på att det var lördag. Och att Ragnar skulle komma förbi. Tröttheten tog överhanden och hon sov ända till 8. Lisa hade bara de vanliga sysslorna hemma. Vid halv nio kom Ragnar den lilla grusgången upp mot verandan. Han hade vit skjorta, en till synes ny cykel hade han ställt mot staketet. Vill han ha lite kaffe, frågade Lisa. Ragnar tog av sig mössan och slog sig ner på en pinnstol. Samtalet gick trögt. Till sist tog Ragnar mod till sig, harklade sig och frågade om Lisa hade bestämt sig. Lisa hade haft en vecka på sig, men ändå inte klurat ut hur hon skulle säga. Till sist hade hon bara tittat ner i bordet. Det är inte för att jag inte tycker om honom, sa Lisa. Men med en sån stor gård borde han vara värd en bättre än jag! Ragnar sa inget mer. Han drack inte upp kaffet.

Dagen efter fick hon höra att Ragnar hängt sig på höskullen. Han hade haft två brännvinsflaskor liggande på golvet. Urdruckna. Nästan 20 år senare hade Lisa berättat denna veckas händelse för Annika. Ragnar var en fin karl. Jag hade gärna velat, sa Lisa. Men som du kanske förstått är jag inte lagd åt det hållet. Och det hade inte blivit rätt mot Ragnar!

Blekinge 20130719


Bo Frank

Grannar från förr i Blekinge

Förra året, eller året dessförinnan skrev jag om den märklige August i vassen. Ett människoöde som var lika speciellt som varje människas öde. För den som är humanist är varje människas liv lika unikt och speciellt även om det skulle vara slätstruket och lyckligt.

Och nu skall jag berätta om två Ture. Ture bagare och Ture stenhuggare. Och det är väl tur att få barn döps till Ture idag. Eller till Tage, Bo, Leif eller något annat hemskt namn!

Ture bagare bodde i ett vitt trähus som låg i en stark sluttning mot öster på vägen mellan Saxemara och Ronneby. Det var den enda solen som lyste upp detta dystra hus. Morgonsolen. Och det kunde väl passa för en bagare som måste stiga upp tre varje morgon! Ture var en spindellik liten man. Snabb i sina rörelser. Och en svart, rak pipa i munnen. Han rökte Greve Hamilton. Och denne greve såg onekligen ut som en greve på plåtburken som innehöll tobak

Ture köpte tobaken i de billigare plastpåsarna, men la över dem i plåtburken. Precis som min farfar. Som tände sin första pipa innan han gick ur sängen. Och så bara var det. Och farfar överlevde farmor som inte rökte, med 10 år! Ture var gift med en svartsjuk och grälsjuk kvinna som hette Greta. De fick inga barn. Ture var en händig man som hjälpte traktens änkor med diverse karlgöromål. Och det slog aldrig fel. Efter en timme dök Greta upp och skulle se var som förse gick. Greta hade alltid en förevändning för att se var den stackars karlen gjorde. Och det slutade alltid med att hon sörplade kaffe och åt sju sorts kakor medan Ture beskar träden, fixade hydroforen, kittade ett fönster eller vad det nu kunde vara. Greta kände till allt som hände i byn och i grannsocknarna. Alla hatade henne, men ingen vågade neka att släppa in henne. Greta var stor och grov. Också i munnen. Hennes bröst var som mjölsäckar och hon vaggade lätt när hon kom ångande. Greta pratade. Sjukdomar var specialiten. Och vem som var i tur att få kräfta eller i vart fall få bältros. Den snälle Ture som också var en flitig biodlare brukade ge bort en burk då och då till dem han besökte. Men när Greta fick reda på det brukade hon säga liksom i förbigående, att en femma kunde nog burken vara värd ändå för allt slitet. Femman gick alltid rakt ner i hennes feta portmonnä. Då och då hade Greta syförening hemma hos sig. Ingen ville gå dit men ingen vågade heller utebli. På mig som var liten grabb var hon det närmaste man kunde komma kommandoran i fattighuset. Och som trillade i varggropen för ännu en liten korv som hon glupskt ville sätta tänderna i. Och det gick nästan lika dant för Greta.

En sommarkväll skulle Ture gå ner till Elsa Pettersson som ringt. Hennes lyse hade gått. Och Ture gav sig iväg. Det hade blivit skumt i huset när Ture kom fram. Elsa att på farstubron och väntade. Hon hade en gammal ficklampa som var i det närmste utladdad. Men Ture hade en med nya batterier. Han såg genast att det var en av propparna i proppskåpet i farstun som gått. Elsa hade ingen motsvarande, men trodde att Johanna i huset en bir bort kanske hade en. Hennes man hade varit ”elektrikare”, som man sa på den tiden. Ture hoppade på sin cykel. Han hann inte mer än bortom kröken innan Greta kom vaggande och flåsande i mörkret. Hon bultade på hos Elsa. Ingen svarade och dörren var låst. Elsa som hört någon komma i mörkret hade blivit lite rädd och låst om sig. Till sist hade Greta gett upp och ångade hemåt. Tusen tankar snurrade i hennes huvud. Visst var det till Elsa som Ture gett sig iväg. Hon såg att det lyste hos Johanna och tänkte att hon nog kunde titta in genom fönstret. Och då såg hon Ture som satt under lampan tätt intill Johanna. Det hon inte kunde se var att de hukade och kisade för att se vilket amper det stod på proppen.

Ture öppnade plötsligt köksdörren så häftigt att Greta som halvlåg med örat mot nyckelhålet fick sig en rejäl knuff och trillade tre trappsteg ner från kökstrappen. Hon ylade som en varg och både Ture och Johanna blev skrämda. Mest rädd var blev Ture när han insåg vad som hänt! Allt detta hade det goda med sig, att sedan den dagen slutade Greta att ranta runt i socken. Och till slut var det nästan ingen som kom på hennes symöten. Jag vet inte mer än så. Mer än att det sas att Greta blivit sjuklig och knappt lämnade hemmet.  Den stackars Ture flängde runt och hjälpte till så gott han kunde. Alltid med sin svarta, sura pipa i munnen. Och sin plåtburk med Grevens porträtt i västfickan. En kraftig vadderad väst i mörkbrun manchester som han bar i ur och skur.

I grannbyn bodde Ture stenhuggare. Han var stor som en oxe. Och starkt som en slagbjörn. Hans lila fru hette Anna. Spröd som en struva och lätt böjd. Hon var som en sparv bredvid Ture. De bodde i ett litet hus med vita eternitplattor. Anna tillbringade nästan all vaken tid med att virka och att sköta sin fantastiska grönsaksträdgård. Hon fick allt att växa. I deras lilla finrum var det fullt med små spetsdukar. Och blomkrukor tätt, tätt i varenda fönster. När Anna satt tillsammans med Ture i varsin stol runt kaffebordet var det som om hon var en skör porslinsdocka. Och så behandlade Ture sin lilla Anna. När man kom till farstun häpnade man över vilka jättelika kängor som stod utanför köksdörren, i innerfarstun. Och vilka små vita träskor som stod bredvid. Det påstods att Ture i sin ungdom hade burit Anna från stan på sin uträckta handflata. Det sas så mycket när man var barn. Och så var då.  Ture skulle inte kunna slå ihjäl en fluga. Anna var sparsam med orden och Ture sa nästan aldrig något. Han nickade då och då. Ordet nej kunde han inte stava till. En vintermorgon hade en granne kört ner i diket och kom upp till Ture för be att få låna telefonen och ringa efter någon som kunde dra upp bilen. Ture hade ingen bil. Och tyckte det var onödigt att nyttja telefonen. Ture gick med ut. Och de gick några hundra meter nedåt vägen. Ture fick syn på bilen. Tog av sig kepsen och rev sig i det yviga vita håret. Han spottade i nävarna och tog tag i bilens underred baktill och lyfte upp bilens bakdel på vägen. Och så lika dant med framdelen. Vi kom just farande förbi när detta hände. Och Tures händer var stora som dasslock. Vad jag kan minnas var de lite rödfnasiga då han inte hade några handskar på sig. Och det slutade med att vi alla hamnade i köket hos Anna och Ture. Kaffe. Kokkaffe på pumpa. Och gigantiska kakfat. Ture drack på bit från fatet. Och sörplade verkligen.

Jag hörde så berättas att Anna dog i kräfta. Som långsamt åt upp henne. Ture dog bara några veckor senare. Fullt frisk. Men sorgen hade tagit överhand och han bara vissnade bort.

Det besynnerliga var att dessa bägge Ture som egentligen aldrig träffats och språkats vid, men som mycket väl kände till varandras existens dog båda den 16 augusti 1966.

Det hade varit berikande för båda ha träffats. Två arbetsamma, skötsamma och bra karlar. Om Ture bagare överlevde Greta eller tvärtom kommer jag inte ihåg.

Blekinge 20130718

Bo Frank




torsdag 18 juli 2013

Sol och bad

Gårdagen var en lat dag. Lunchgäster som stannade hela dagen. Vi badade från bryggan och njöt av en sommar som ser lovande ut. Fast det är torrt som fnöske i Blekinge!

Flyktingströmmarna i världen är rekordstora. Kina och Ryssland som backar uppregimen i Syrien har huvudansvaret för detta. Och ryssarna gör allt för att varje diktatur skall ha rätt att existera. Och Ryssland är snudd på diktatur. Det är ingen demokrati, det finns inte de institutioner som kännetecknar en frisk demokrati.

EM-fotbollen fortsätter. I macho-Italien nämns knappt fotbollen i tidningarna.  Sverige är fotbollen stor. Jag är helt säker på att man kan mäta jämställdheten i ett land med hur mycket utrymme som damfotbollen får i samhället och i media. Själv är jag som alla vet ingen fotbillsexpert. Men jag ser lika gärna på damfotboll som på herrfotboll. Och tjejerna är mindre diviga. Och slänger sig inte för varje vindpust. Är ärligare faktiskt. På planen.

Huset vaknar så stilla. Klockan sex på morgonen är det redan 20 grader. Flaggan glömde jag ta ner igår. Den slår försiktigt lite av och an som det inte riktigt bestämt sig hur den skall göra. Och katten ligger fortfarande kvar bakom skärmen på skrivbordet och tittar förnöjsamt ut lite då och då. De annars så idoga svalorna har ännu inte börjat sin jakt på små flygfän. Rådjuren är tidiga. Knipsar av rosorna på buskarna och äter upp dem. Borde lurpassa på dem en tidig morgon! Nu tidig frukost. Snabb promenad. Nya lunchgäster. Kanske mera sol och bad! Om tiden kunde stå still ett par veckor så man fick komma i kapp sig själv!

Blekinge 20130718


Bo Frank

onsdag 17 juli 2013

Sverige saknar regering!!!

Läser på text-TV att det finns en arbetsgrupp mellan olika myndigheter som skall utröna huruvida tolkar från Afghanistan som hjälp svenska militärer skall få skydd här eller ej!  Detta är typiskt Sverige. Vi har ingen regering och ingen minister som bestämmer! Saker dras i långbänk hos olika myndigheter! I andra länder säger en regering ja eller nej! Så icke i det tjänstemannastyrda land där politiken är slavar under byråkratin och där ministrarna har lägre lön än byråkraterna! Sverige har en helt absurd flyktingpolitik! Den som arbetat för Sverige får kanske inte stanna. Vi tar inte heller emot de kvotflyktingar vi borde. Och rika kineser får svårt at ta hit sin familj. Eller arbetsamma bosnier som vill ta hit en äldre släkting. Å andra sidan har vi den mest generösa flyktingpolitik i världen för den som haft pengar, tur och kontakter och kunna ta sig hit! Och få sin sak prövad! Har afghaner offrat sina liv för att hjälpa Sverige, FN och fattiga flickor som kan få en chans till utbildning. Då skall de bara få komma hit. Det behövs inga utredningar eller byråkrater som skall bestämma!

Däremot behövs en svensk flyktingpolitik som är mindre extrem!

Bo Frank

Blekinge 20130717

Skattebrottslingar

Dagens snackis är väl att ekonomiska brottslingar kan bli släppta ut fängelser och få skadestånd. Har regeringen genom passivitet något ansvar för att vi hamnat i denna situationen är det illa. Hursomhelst sticker det i ögonen på alla! När man dessutom vet hur det fifflas hos en liten grupp välbeställda människor. Skulle tro att det finns lika många oärliga människor oavsett socialgrupp.

Fick igår också, liksom andra, en enkät från Per Jodenius som tydligen tänker ta sin blogg nya och högre höjder. Skall bli intressant att se vad detta leder till!

Annars småfix i trädgården, promenad och lyssning av sommarprogrammet. Det var ett bra program av en vänlig själv som dock aldrig berörde av någon anledning.

När det var dags för fotbollsmatchen behagade TV4 lägga av. Det fick bli morden i Midsummer i stället. En typisk engelsk intrig. Nu börjar sommarlugnet i alla fall anas. Katten ligger framför mig på skrivbordet och ser fåglarna på gräsmattan. Har tagit upp en styckfryst sill från frysen som jag snart skall klippa upp till henne!

I morgon kommer min sommarspaning i SmP. Intressant om någon reagerar!

Blekinge 20130717

Bo Frank


tisdag 16 juli 2013

Blekinge

Körde sonen till tåget och satte så kurs mot Blekinge. Handlade för en grillkväll.  Väl framme var det bara att ge sig på allt gräset som inte klippts på tre veckor. Rensade grusgångarna och övertygade några huggormar vid bryggan om att detta inte är en bra plats för dem att sola på. Vi gjorde så mat åt mina föräldrar som vi nu avlöser vid sommarhuset.

Nu blir det en intensiv period av att småfixa och att umgås med folk. Har också under dagen fått såtskilliga samtal från folk som blivit uppretade över att det skall ordnas hösttävlingar på Nygatan och att man stänger av p-platserna på Teatertorget. Det är varit för mycket av stök och långsamma gatuarbeten i Växjö. Jag kan inte annat än att instämma i människors iakttagelse. Att Norrgatan varit som en krigszon i över ett år är inget att yvas åt.

Däremot ställer jag mig frågande till hur man mäter med anledning av artikeln idag om trafiksäkerhet. Vill se alla dessa variabler och vetat vem som levererat in statistiken.

Nu till stan för att köpa en ny vimpel till flaggstången, lite ny kätting till lilla båtmotorn och lite annat. Ronneby är dock ingen glad stad. Efter 600 års sossestyre tar det lite tid för alliansen att få igång hjulen i Ronneby.

Vår gamla katt lever sitt sommarliv med oss. Den går inte långt men drar dagligen hem möss till hustruns stora förtjusning.


Blekinge 20130716

måndag 15 juli 2013

3-0

Så vann Tyskland över lilla Island med 3-0. Trots att jag höll på Island. Det var klasskillnader mellan lagen. Det går inte at komma ifrån. Tyskarna är storfavoriter till att ta alltihop! Arrangemanget var lysande. Välorganiserat. Bra mat och vin. Trevliga människor som var på Östergatan för att äta och se matchen. Tre personer hade tippat rätt resultat. Däribland Roland Gustbée. Den enda besvikelsen var att det var en del inbjudna gäster som tackat nej. Och några som tackat ja dök inte upp! Arenan är på topp. Och det kändes högtidligt att sitta där i en härlig sommarkväll!

Nu måste Öster skärpa till sig efter sommaruppehållet. Deras ekonomi klarar inte att trilla ur allsvenskan. Så enkelt är det.


Växjö 20130715

söndag 14 juli 2013

Araby

Rask morgonpromenad runt sjöarna. Den lilla snurran, Land Art, vid SSS blev fin nu när gräset frodas. Och sossarna vill stoppa denna typ av utsmyckning och försköning av Växjö! Tillbringade så dagen på en gräsmatta i Araby, vid sjön. Med hustrun och Dostojevskji. Har börjat läsa om hans novellsamlingar. Finns det någon som uttrycker människans ansvar klarare? Var och en av oss är ansvariga för alla och allting i världen, icke blott genom den allmänna världsskulden, utan även varje enskild för alla människor på jorden”.

Innan Sverige-matchen såg jag om Live Kisses. Paul McCartney har en sån värme och närhet. Stor, enkel och okomplicerad. Bandet som kompar dessa gamla jazzörhängen kan inte bli bättre. Diane Krall har en stark närvaro, koncentration och utstrålning. Och har inte hört någon spela ståbas med sådan distinkthet som John Clayton. Det verkar som om alla som kommer i närheten av PM blir glada. Och jag med på avstånd.

Och så de stackars finnarna. Var det 21 hörnor för Sverige och en för Finland.

Söndag morgon. Nu är det grått igen. Kanske bara tillfälligt. Ikväll skall vi till VIP-loungen på Myresjöhus Arena. Och det har fallit på min lott att säga något till de utländska gästerna. Annars är det Nils Posse och Per Schöldberg som tar det stora ansvaret för alla mottagningar och liknande i samband med. Kan inte fatta varför inte Carl-Olof Bengtsson satt sig i fullmäktiges presidium i stället för att hålla på att gneta i fullmäktige!

Bo Frank

Växjö 20130714 

lördag 13 juli 2013

De gröna bussarna i den gröna staden

Skulle alla städer göra som Växjö skulle vi inte stå inför något klimathot. Precis så enkelt är det! Den senaste symbolen för det gröna Växjö är de gröna bussarna med namn av kända Växjöprofiler! Och inte i någon stad har bussarnas namn en sådan god genusmix och salig blandning av folk. Hög som låg. Jag blir glad när jag ser Carl von Linné ånga ut till Linnéuniversitetet, tät följd av Hans Wieslander. Eller Olga Bohlin komma sussande på Norra Järnvägsgatan. Som hon också gjorde förr i världen. Och politik är att kunna påverka och göra bra saker. Och vi gör bra saker i Växjö. Jag är glad för att jag tagit initiativet till namngivningen av bussarna och jag har namngett dem alla, tillsammans med Carin Högstedt.

När man går förbi vattentorget och går mot 4 krogar ser man två displayer på höger sida. En som visar hur mycket koldioxid som man sparar genom solpanelen och en som visar hur många personer som cyklar förbi varje dag. Alla kan göra något för miljön. Och ibland får man sätta den egna bekvämligheten åt sidan. Att låta bussarna köra före och all sortera matavfallet. Och återvinna.

Att vara den grönaste staden i Europa förpliktigar. Och det är det som är meningen. Hur många som än kommer i fatt, jag hoppas det blir många, så kan ingen ta ifrån oss att vi var först ut.

Vi var först ut i Sverige med sjörestaurering, med kommunala naturreservat, med papper som inte varas klorblekt, med beslutet at bli fossilbränslefri, med storsatsningen på träbyggnation. Listan kan göras lång. I grunden har detta att göra med att det funnit en politisk vision och starka bärare av denna tradition. Detta sammanfattas väl i den bok som kommunen givit ut och som skrivits av Anneli Virdenäs. Storytelling. Växjös miljöhistoria.

Och den som sticker ut huvudet får sig en snyting. Lokala media älskar at finna fem fel och sprickor i fasaden. Och det är deras uppgift. Men rosor ur ett sprucket krus är ändå alltid rosor. För att tala med Fröding.

Kommer också att tänka på kommunals strejk. När bussförare strejkade för någon månad sedan. De ville per automatik skriva in i avtalet att alla bussförare automatiskt skulle få behålla jobbet när det görs nya upphandlingar. Det vore ju förödande om erkänt otrevliga bussförare skulle få behålla jobbet. Det var en hel del klagomål mot Veolia. Jag hoppas att den nya entreprenören har valt busschaufförer med glatt humör. Och han man inget glatt humör så är man ingen busschaufför.

Jag kan tillstå att det faktiskt är dyrt att åka buss. Och lite dyrare blir det. Bussarna kostar redan Växjöborna 100 miljoner om året i subvention. Det finns ingen annan väg.  I Nice kunde man åka två mil för en tia. Men få vågar räkna ut vad bilägande inalles kostar per år. Många familjer lägger gladeligen 40 000 kr om året på bilen inklusive värdeminskning. Men när plånboken skall upp för att betala några tior i p-avgift, då slår bromsen till. Glömmer aldrig hur en medborgare förra sommaren parkerade en bil i miljonklassen utan för Statt och såg mig komma förbi gående. Han klagade på P-avgiften. Mitt svar var att egentligen skulle du betala tre gånger så mycket med tanke på hur mycket koldioxid din bil släpper ut!

Binindustrin har för starka lobbygrupper i EU. Det tar för lång tid at skärpa utsläppskraven.

Bo Frank

Växjö 20130713

fredag 12 juli 2013

BBC, igen!

Det var svettigt. Ägnade två och en halv timmar åt BBC idag. De hade resurser. Fyra personer åker runt tre veckor i Sverige för att göra kringreportage kring EM. Idag handlade det om Europas grönaste stad. Jag vallades runt och intervjuades på säkert 20 platser i Växjö! Och sedan har sporten mängder av folk här. Tina, som intervjuade mig jobbar annars mest med TV-soffor kring musik och nöje. De var två producenter, Tina och så en kameraman. Tina sminkade sig iderligen. Och pratade. Och la orden i min mun! De var jäkligt proffsiga. Till slut ville de att jag skulle rikta en uppmaning till
min kollega i London, Boris Johnasson. Och det gjorde jag! Får se om jag behöver skämmas för reportaget. Men jag lär nog inte få se det!



Bo Frank
Växjö 20130712Växjö 20130712

Vattentrams

Tog lokalbussen till flygplatsen vid 9. Hemman i Växjö vid femtiden. Rätt OK. Spelade kort hela dagen med hustrun. Svensk mat! Olika sorts sill, potatis, gräddfil, öl och Hallands fläder. Det var vad vi behövde. De vanliga bestyren med att läsa i kapp tidningar, post, tvätta och så vidare.  Bra krönika om cykling i SmP igår. Trodde nästan det var ett aprilskämt med vågmaskin i Växjösjön. Aldrig. Det skall vara en lugn oas utan störande ljus från motorer och annat. Där både människor och fåglar kan häcka. Och den vanliga insändardebatten där politiker skriver av sina partiprogram utan att tänka en enda egen tanke. Så tröttsamt.

På jobbet klockan sex i morse. Är egentligen ledig. Har några journalister från BBC och Holland som vill prata miljö. Så några studenter. Lunch på stan med lilla frun, sonen och dennes flickvän. Såg en affisch på Mersey Beatles på mitt rum när jag kom tillbaka. Deras manager vill att jag skall hjälpa till att promota dem igen. De kommer till konserthuset 22 oktober. Har lärt känna killarna i bandet lite grann efter deras tidigare besök. Tänkte att jag skulle höra dem i Liverpool någon gång.

Och så taxi som vill åka bussfil. Delar Annas uppfattning. Inte rimligt. Om ett år har bussfilen satt sig och vi kommer att se detta som något naturligt. Tomt på politiker i kommunhuset.

Jag drar nog efter lunch!


Växjö 20130712

onsdag 10 juli 2013

Ventemiglia

Tog den enda vägen till Ventimiglia och passerade Monte Carlo utan att stiga av. Det räcker att ha varit där en gång och sett flärden. Ventimiglia är en småcharmig italiensk liten kuststad. Lite italienskt oplanerad, inte så fint men staden har något speciellt. Bergen reser sig brant upp. Stranden krumbuktar sig och det ligger ett fågelreservat som delar stranden. Priserna är mera på albansk nivå en fransk. På hemvägen sprang vi på en liten bar, där ostkaka, ett glas rosé och en kaffe kostade 4 Euro. Och gott bemötande. Inte det svala franska.

Åt frukost när vi kom till stranden. Där fanns knappt några turister mer än äldre svenska man som vi gick förbi på strandpromenaden. Han kände tydligen ägaren på av hotell Anno i Stockholm och skulle imponera på en kvinna han promenerade tillsammans med! Och pratade om hur politikerna i Stockholm hanterade ombyggnaden av slussen-

På stranden nästan bara infödingar där alla kände varandra. Många generationer badade och stojade. Det skreks som i den värsta Fellinifilm. Om man nästan längtade genast efter ett manus av Bergman där allt följer sin ritual. Vi kom på att vi nog bor i Ventemiglia nästa gång vi har ärenden åt detta hållet. För utforska nya små italienska byar. Jag har varit så många gånger runt Nice. Alla gånger oplanerat. Av en slump. Första gången 1973. Den berättelsen finns att läsa på nätet under Memorias publikationer tror jag. Ventimiglia har den udda charmen som man inte kan sätta fingret på. Möjligen är chosefritt ordet! Efter att ha pressat för länge i solen gick vi till korvkiosken och köpte pizza och öl. Lyckades så somna ett tag bland klapperstenarna.

På vägen till stationen kollade vi på affärer. Var som vanligt nära att köpa skor. Och hustrun har nog redan köpt sin ranson. Men sånt kan man aldrig veta. Den sortens logik anar jag men kan ej fult ut förklara. Jag å andra sidan köper på mig en massa Beatlesprylar som jag inte behöver. Dock ej en enda sådan pryl på denna resa. Besynnerligt!

Tåget hem. Svensk punktlighet stavas numera fransk eller italiensk. I Nice några grader svalare idag. Bara 29. Hem i morgon. Jobbet några dagar. Så sommarledighet i Blekinge i kanske tre veckor. Men man kan aldrig veta vad som bara händer

Nice 20130710

Bo Frank


tisdag 9 juli 2013

Till fots till Cagnes-sur- Mer

Åt fransk frukost på stan. En slemmig croissant av värsta sort, lite vitt bröd, marmedlad, jucie och te. Croissanten är väl dagsbehovet av kalorier för en skogshuggare. Gick så utan ett enda avbrott till Cagnes-sur-Mer. 17 kilometer i rask takt. Nästan hela vägen gång- och cykelbana längs kusten. Vi bestämde oss för att bo där nästa gång. Mindre anspråkslöst än de mer namnkunniga ställena och förmodligen mer hotell för pengarna. Vi badade och läste. Hittade engelska tidningar på gatan. Enda kruxet var den steniga stranden. Ja, vi bor där nästa gång. Det är i princip gångavstånd till både Vance och Antibes från Cagnes-sur-Mer.

När vi tröttnat på stranden gick vi upp till stadskärnan som ligger upp mot bergen. Vi var här för knappt ett år sedan och såg diverse muséer. Man kan tänka sig att ha en bra pensionärstillvaro i en liten stad som denna.

Vandrade i gränderna. Skoaffär på skoaffär. Konditori på konditori.  Bar efter bar. Vad gör de som inte arbetar på bar eller i skoaffär? Och snyggt klädda är dessa fransmän. Även de som man märker inte badar i pengar.

Politiken hemma går på tomgång. Det har inte varit någon Almedalsvecka som man kommer att minnas. Och i kommun-Sverige går på tomgång. Men det kommer att hända oförutsägbara sakar i sommar. Så är det bara.

Buss tillbaka till Nice. Hem via Carrefour city för att köpa diverse småplock. Jäkla bra affär. Det vore kul om de kunde etablera sig i Växjö. Eller i Sverige. Ikväll måste det bli fisk!

Bo Frank
Nice 20130709



måndag 8 juli 2013

Bara slappa och promenera

Jag tillhör dem som inte gillar det kalla svenska klimatet. Vantrivs mellan november och april. Därför kan jag omöjligen klaga när det blir varmt. Inte ens när det är 35. Igår kväll var vi så lata så vi bytte inte ens kläder innan vi gick ut. Så blev det ett ytterst enkelt ställe. Kroppen längtade efter sardellpizza och öl.

Luftkonditioneringen var av den sorten att den var antingen iskall och högljudd eller inte alls. Fick gå upp och sätta på och av många gånger. Och lilla frun hade som alltid betänkligheter om hotellet. Trots 8,6 som rating!

Tog tåget till Antibes. Med fru och en tjock bok. Först badplatsen vid marinan. Så tog vi strandpromenaden till den stora fina badplatsen. Verkligen bra. När vatten som är 25 grader känns kallt, beror det på att det är varmt!!!! Frukt och öl till lunch på stranden. Och jag är sur på ryska ortodoxa kyrkan som går i armkrok med Putin. Och tänker en del på politik. Har fått några glada tillrop idag. Har gått omkring i min Anders Borg T-shirt. Den är en av mina favoriter. Lika bra kvalité som ministern själv. Läste att han skulle semestra i Polen på begäran av barnen. Det säger mycket. Men det skall jag inte utveckla. Det är inte jetsetlivet som drar. Och det är väl det enda som tar emot lite här nere. De gigantiska förmögenheterna som gubbar i hamnarna och så de fattiga kvarteren inte långt därifrån.

Tog tåget tillbaka vid femtiden. Nu väntar kortspel, rosévin och dusch. Sen går vi ut och spanar in folk och äter lite bättre än igår.


Nice 20130708


Bo Frank

söndag 7 juli 2013

Till Nice

Gick en promenad tidigt. Lång frukost vid poolen. Kollade tidtabellen för bussen och insåg att jag gjort en tavla. Vår buss gick inte på söndagar. Den unga damen i receptionen bekräftade detta. Nästa buss skulle gå sex på kvällen. Damen tycket vi skulle ta tåget. Vår snälle chaufför tog oss till stationen. Fel station. Direktåget vi skulle med gick från TSG:s snabbtågsstation 2 mil utanför stan. Vi fick åka i 160 i en Renault Espace. Det hjälpte inte. Bommade första tåget och fick vänta två timmar. För fösta gången i mitt liv kunde jag slå hustrun i Scuba. Ett mexikanskt kortspel med en speciell lek. Vi åt medhavd frukt och men kände oss proppmätta efter allt ätande. Tåget kom. Spelade kort under två och en halv timme som resan tog. Vackert landskap. Tåg som gick på sekunden. Deras andra klass är bekvämare än vår första klass. Bättre tåg. Och inga konduktörer. Man får stämpla biljetten innan man stiger på. Och iland finns det kontrollanter.

Hade den vanlig turen och gick rakt på hotellet efter någon minuts promenad. Hel OK. Oasis ör en liten enkel oas med lugnt läge mitt i stan.

På med gympadojorna och promenad i nästan två timmar på den engelska strandpromenaden. Där vi gått så många gånger. Ett myller av människor. Söndag. Och ”infödingarna” lediga. Och så alla turister på det. Skulle kul att bo på Nergresco någon gång. Vi såg att en varmrätt kostade från 800 och uppåt! Provianterade vatten, vin och öl på hemvägen. Min jäkla hosta håller i sig. Och det är molnigt i Nice. Vi är för slöa för att byta om innan vi går ut och äter. Det blir närmsta ställe där vi kan äta en sallad och lite vin. Skall gå ner tre kilo i sommar. Fr o m nu. Kollade mejlen. Flera konferensdeltagare vill veta mer om Växjö! Svarade bara kort. Får ta itu med detta när jag kommer hem!

Nice 20130707


Bo Frank

Kung för en dag – eller två

Vår egen bil med volontär hämtade och körde till middagen. Mer en 1500 personer samlades på en magnifik innegård i gamla stan. Borde ha lärt mig! Det serverades de mest fantastiska snittar i över en timme.  34 grader varmt. Och vinglasen fylldes på. Drack mest mineralvatten för att inte förlora fotfästet. Så kommer varmrätterna. Och ostarna. Och bakelserna. Träffade många härliga människor. Så gåsmarsch till Operan som började 21.30. Don Giovanni. I modern tappning. Med Londons Symfoniorkester. Och diverse stjärnor. Operahuset var delvis öppet och ljudet var perfekt. Första akten slutade kvart i tolv. Det kändes lite ofint att gå innan, men mitt pass började redan vid 9-tiden på morgonen! Vår bil fanns utanför och körde oss tillbaka till hotellet. Temp eraturen var 28 grader.

Åkte halv nio från hotellet. Till ett komplex med föreläsningssalar från 1700-talet, alldeles vid Katedralen i gamla stan. Min workshop. Naturens hämnd. Min presentation gick bra. 8 på en 10-gradig skala. Det var en spontan presentation kring se maximala antalet pp-bilder som var begränsat till fem bilder. Och det känns helt avslappnat att prata engelska för en i huvudsak fransk publik. Det märkliga var att seminariet började exakt i rätt tid. Alla talarna, inklusive de franska, höll sin tid. Det satt en student med stora lappar, 2 min kval. En minut kvar. Och så en röd stoppskylt. Fransmännen behövde dock se den röds skylten någon minut för att fatta att tiden var ute.

Fick många frågor. Främst kring kommunalt självstyre, som för fransmän låter som rena utopin. Fick förfrågningar om att komma och tala till Nantes och Grenoble i höst. Och andra skulle höra av sig längre fram. Visitkorten tog slut. Räknar med att mitt framträdande idag säkert kommer att ge ett antal besök till Växjö. Svettades. Säkert närmre 40 grader i den gamla föreläsningssalen. Ca 250 personer i salen. Fick spontanapplåd när jag påpekade att det var fler kvinnor i salen än i panelen. Av oss sex talare var alla män, medan det i auditoriet var en majoritet kvinnor.

Gick så på en föreläsning om global ekonomi. Fattade inte mycket. Nationalekonomier kan tala om varför saker här hänt. Men inte hur man kommer ur eländet.

Skolkade så en timme och fick runt i gamla stan. Så lunch i en gigantisk trädgård tillhörande ett slitet slott mitt i stan. Jardins du Pavillon Vendome. 1500 människor bordsplacerade vis små bord under läckra parasoller under träden. Vita linnedukar, tre rätter och tre sorts vinn. Lunchen tog tre timmar. Somnade till under efterföljande föreläsning. Bilen tillbaka till hotellet. Tre kvarts promenad i hettan. Tillbaka och duschade. Vår bil körde oss till en bar, De två kyparna, där den svenska ambassadören bjöd oss som medverkade på konferensen med respektive på drinkar! Nog förta gången i mitt liv som jag tackat nej till ett glas skumpa. Bara en kall stor, stark kan släcka törsten.

Gick så iväg till kvällens cocktailmiddag. Denna gång i en ny trädgård. Vid hotell Olivary på rue 2 Septembre. Hamnade vis samma bord som två trevliga journalister från Bryssel. Maten var helt otrolig. Och när ostarna kom fram så klarade jag bara ett fåtal. Intressant att höra två erfarna journalister som berättade om allt och alla i Bryssel. Och få deras perspektiv på vad som händer i Europa. Det visade sig senare att mannen i fråga, var Bergmanfantast. Och vi satt länge och pratade om Fanny och Alexander. Som vi båda höll som världens bästa film. Vi satt faktiskt och pratade så länge så att mörkret blev nästan totalt i den vackra trädgården. Ljudet av diverse gräshoppor, fontäner och sorl av trevliga människor från olika länder. Ett jäkla handikapp att inte kunna franska. Det finns ett antal saker jag ångrar i mitt liv. Som kan sägas offentligt. Jag borde ha bott ett par år i olika länder så jag lärt mig ett par språk till flytande. Det hade gett möjligheter till ett än mer berikande liv och fler olika jobbmöjligheter.

En av våra bilar tog oss tillbaka till hotellet strax innan midnatt. Och det märktes att det är sommar och helg. Bara 10 mejl på hela dagen! Varav bara två behövde besvaras!

Vi skriver nu söndagen den 7 juli. Har just gått en mil i värmen. Packar ihop så småningom och tar bussen tillbaka till Nice. Har bokat hotell nära stationen så vi kan göra dagliga utflykter med tåg. Hustrun knorrar lite eftersom vi inte bor längs strandpromenaden….

Nu är det tagelskjortan på och tillbaka till livet utanför denna drömvärld. Skönt att både gå i drömmen och att komma ur den. Hoppas jag blir inbjuden att komma tillbaka nästa år….Och en jäkla tur att jag inte tackade nej, som jag först gjorde. Innan jag fattade vilken konferens det handlade om.

Aix 20130707


Bo Frank

fredag 5 juli 2013

Dag 1. Nästan

En frukost på ett franskt, ganska enkelt, Novotel från en frukost på Statt att framstå som fattig. Det var dock ganska lätt att inte äta sig fördärvad. Varmt som bara den. 26 grader vid 8 på morgonen. Hotellet hade säkert 10 burkar med olika Kusmi tesorter att välja på.

En konferensbil körde oss till Universitetet. Den huvudbyggnad dagens övningar ägde rum i framstod som modern jämfört med Bergundaskolan. Allt i en muromgärdad stenöken. Lunchen var dock det fransk. Ute, under jättelika tält. Linnedukar, linneservetter, en gigantisk buffé med tre sorts vin. Lunchen avåts under två timmar. Förstår nu hur högt fransmännen vill ta denna årliga konferens i Aix. Det skall bli deras Davos. Konferensens namn är Le choc des temps och handlar om världsekonomin mellan akut kris och mera långsiktigt. Alla Frankrikes ledande ekonomer är här, berättade en journalist under lunchen. Som jobbade för franska P1.Träffade fler journalister. Varav två som ville intervjua detta exotiska inslag som en Beatlestokig borgmästare från landet långt där uppe. Och som slutade gå på bio när Ingemar Bergman slutade göra film! Fast det sista är inte helt sant!

 Har ingen som helst tro på ekonomer. De vet lika lite som vanligt folk vad som behöver göras. Skall kanske hålla inne med det jut nu. Mötte vår före detta vice riksbankschef och finansutskottets ordförande idag.

Den egentliga konferensen inleddes med åtta manliga professorer från olika delar av klotet. Som förmedlade eventuell klokskap på ett lättsamt och retoriskt skickligt sätt. Den som gjorde mest intryck var Francis Fukuyama från Stanford.

Kände mig rätt fräsch i 34 grader när sydländska män svettade floder. Dock lite för enkelt klädd. Många svarta kostymer i värmen. Smet hem vid 17-tiden. Bytte och gick trekvarts promenad i hettan. Bunkrade mineralvatten och öl! Snabbt dopp i poolen. Mot mina principer att bada i dessa bakteriehärdar. Doppade dock inte öronen.  Hustrun gör sig än vackrare för kvällen. Jag klarar av alla mejl. Och sliter med frågan om jag skall ta mörk kavaj och slips i kväll. Har jag tagit med den så måste den användas. Har två kavajer med för säkerhets skull. Och konstaterar att en Kronenbourg är godare än motsvarande tysk öl! Återstår att se hur pass tidigt det blir ikväll!?

Aix 20130705

Bo Frank

I Aix

Fick vänta på flygplatsen två timmar innan direktbussen till Aix-en-Provence dök upp. Åkte den breda betalmotorvägen inne i landet och såg därför inget av havet. Men landskapet är vackert. På busstatinen blev vi hämtade av en fin bil med chaufför och en konferensvolontär som tog oss till hotellet. Fick ett välkomstpaket som volontären, Lura, gick igenom noga. Program, kartor, lunch och middagsinbjudningar, biljetter till olika saker. Transportschema för bilar mellan hotellen och de olika eventen. Och en fin burk med de kanderade små bakverk som är kända från denna trakt. Och inte minst den snygga konferensscarvsen som var inträdesbiljett till alla seminarier.  Vi åt sen middag, utomhus vid hotellpoolen. 27 grader varmt. Vid niotiden på kvällen. Riktigt jäkla varmt! Hotellet var tyst likaså luftkonditioneringen.
Läste lite i programmet och såg att det fanns fler svenskar. Ambassadören Gunnar Lund, vår gruppledare i riksdagen och kanske några till. Vi är alla inbjudna på en drink av ambassaden i morgon innan den stora galamiddagen. Som börjar halv nio. Och då vet man att det egentligen är halv tio som avses. Så funkar det i den tempererade och katolska delen av världen.

Bo Frank

Aix 20130704

I ständig rörelse

Sitter nu på tåget till Kastrup. Får se hur lång tid det tar idag. Igår var det moderaternas dag i Almedalen. Fattar inte alliansens upplägg. På måndagen går KD ut med det utmärkta förslaget om att höja maxtaxan. Som får stöd av de andra i alliansen. Och för att sedan sågas av moderaterna. Var finns Schlingman? Och vad är det alliansen vill att folk skall minnas från årets Almedalsvecka?

En oväntad skönhetsupplevelse dök upp på Storgatan igår. Hörde den ljuva musiken på långt håll. Utanför Indiska, fanns två unga damer som spelade klassiskt. En fiol och en cello. Många la slantar i violinfodralet. Tog visitkortet från damerna som jag la någonstans. Trevlig omväxling från alla rumänska dragspelare som finns i hela Sverige. Och som speglar hur det är i Europa.

En annan skönhetsupplevelse var hustrun som varit hos frissan. Fast det var i och för sig lika bra innan hon gick dit. Men det sista har jag lärt mig att inte säga.

Tillbaka till Almedalen. Det är besynnerligt att inte någon partiledare ägnar tid åt jordens överlevnadsfrågor. Och magister Fridolin har helt hemfallit till klassrumsretorik av värsta slag. Han verkar inte ha koll på vad som är skolans problem. Det är inte dålig luft i klassrummen. Det är den nedmonterade lärarauktoriteten i svensk skola. Där rektorer och lärare i värsta fall är statister! Behöver bara säga Finland!

Jordens överlevnadsfrågor. De vinner man inga val på. Dessvärre. Och inte ett enda parti talar med äkta engagemang i miljöfrågan.  Och samtidigt läser man undersökningar som visar att medborgarna tycker partierna blir allt mer lika. Och då sänks trösklarna för hur man kan rösta. Vid varje val blir det alltid något parti som går bättre än väntat. I dagslöget går det inte att säga vilket det partiet är.  Även jag tycker att partierna är för lika.

Temat för min workshop i Aix, Naturens hämnd. Jag vet att vi kommer att få sen den anspelningen allt oftare vid extrema vädersituationer. Och kommer att tänka på att Växjös insamling av organiskt avfall i flerfamiljshus tar för lång tid. Skall prata med Anna T om detta!

En drös klev av tåget i Älmhult. Utan IKEA hade förmodligen inte tåget stannat  där överhuvudtaget.

Nu dags att läsa ikapp fyra nummer av Time. Undrar hur länge den finns kvar? Newsweek klappade ju igen för ett par år sedan. Funderar på att prenumerera på National Geographic. Fast kan snyltas på min mors prenumeration. Det är en av de få saker jag har emot ungdomar. De läser inte tidningar och tidskrifter. Men kommer lika fullt att bli ”bättre” människor än min generation. Fast det är synd att inte i större utsträckning fått med sig detta. Men jag är optimist. Har aldrig någonsin träffat så många ungdomar som gillar Beatles. 1900-talets största kulturfenomen!

Glädjande nog var det många anmälda till min studiecirkel om Beatles som arrangeras av Pensionärsuniversitetet! Den börjar i september.  Och då skall magister Frank slå in, The Love You Take Is Equal To The Love You Make!


Osby 20130704

Bo Frank

onsdag 3 juli 2013

Dagens samtal

Ensam dam på ett äldreboende. En äldre man som vil kommunen skulle starta nytt café uppe på det nuvarande vattentornet. En man som ville veta vad ”spektaklet” kring damfotbollen kostade. En felringning. Intervjuförfrågan från BBC.  En stackare från en lobbyorganisation som vill att jag skulle ersätta en person i Almedalen.

Däremot är det aldrig någon som ringer om hur jag ser på den långsiktiga finansieringen av kommunens verksamhet.

Detta vara bara några timmar idag på fm. Däremot drar sig folk att ringa på mobilen!? Och tänkt hur det blir när ingen ringer? Mitt knep vid alltför långa samtal är att läsa eller skriva samtidigt!

Nu hem och packa färdigt. Läste om tågförseningar i tidningen idag.

Och middagsgäster i kväll! Och kortspel halva natten?

Växjö 20130703

Bo Frank

Snyggt skött

Så osossigt att tala om vad man vill! Visserligen med en halv pudel och sjok av ödmjukhet. Lotta och Åsa har regisserat sina ambitioner precis rätt. Redaktionellt, rätt dag, bra timing! Bara att gratulera. Men som sagt. Det står inte drivor med kvalificerade människor och väntar på att få bli kommunalråd för socialdemokraterna. Fler hos m faktiskt. Och som är kvalificerade. Och det kommer säkert någon som kommer att sköta det bättre än jag. Men ingen kommer någonsin att vara lika engagerad. På gott och ont! Kommer ihåg en intervju med Göran Johansson för några år sedan. En journalist ringde honom strax efter midsommar. ”Dö, jag är tillbaka i augusti om det är nåt viktigt”, sa Johansson.

Åsa kommer att göra det bra. Har precis som Lotta, under stundom, lite distans till sig själv. Det är kul att ut och resa med Åsa. Det enda som stör är väl egentligen att hon är sosse. Men någon skall ju vara det.

Slölyssnade  på Sommar igår. Det har varit några riktigt bra program. Och någon bra sommarspaning i SmP.  Ser fram emot Carin Högstedts spaning. Carin kunde gått få vara fast spanare. Liksom jag. Hur skall vi komma in valåret 2014? Gemensam spaning?

Sitter idag och lägger in alla möten för våren 2014. Och de datum som inte är kända blir det i augusti då vi tar fram dagar för budget- och ekonomiarbetet för hela 2014. Skall för min del göra augusti och september nästa år så sammanträdesbefriade det bara går! Jag ser fram emot valet. Jag gillar valrörelser, pulsen och nerven. Att mingla och att vara överallt. Dädesjö marknad, Campus, på stan, mina evinnerliga promenader tillsammans med lilla frun!

Min första valrörelse var 1970! Och mina föräldrar har berättat att jag tyckte att Gunnar Heckscher  var lite torr vid partiledardebatten 1964! Ser fram emot många valrörelser. 


Växjö 20130703


Bo Frank

tisdag 2 juli 2013

Att skiljas

1
Sedan ” Majkens dotter” stängde ner korvkiosken på Norrgatan så har många kunder försvunnit. Eller är det kombinationen av kommunens fantastiska logistik på Norrgatan i Växjö. Saknar en liten tunn kvinna i 55-årsåldern med utpräglad Alvestadialekt. Denna dam, vet var hon jobbar av en tillfällighet, kom alltid till korvkiosken 17.55. Varje dag. Alla dagar. I ur ock skur. Det är om sådana människor jag skulle vilja skriva om. Eller läsa om. Och det man inte  vet kan man hitta på. Den tunna lilla damen med karaktärsdrag man kommer ihåg hade alltid en urblekt, blå anorak. Och menyn var den samma. Korv med mos. Senap och ketchup. Och alltid lika förlägen när man hejade på henne. Som om hon skämdes för något. Jag öppnade ofta dörren för henne, eller slog koden så hon kunde äta inne i trappen när det var svinkallt.

2
Från ett klädesplagg som hängt med länge. Denna sommar blir det slutet för en piké som hängt med i säkert 15 år. Och en vit skjorta som hängt med lika länge. Utmärkt kvalitét. Men flitigt använda. Och uppslitna. Kvalitén så bra så att reservknapparna hänger kvar intakta. Börjar ser lite illa ut. Kom att tänka på Gustav Douglas som kom flygande med privatplan till Växjö för att prata på en stämma i Kosta för ca 8 år sedan. Han hade en skjorta som var alldeles sönder i kragen. Och nu inser jag att det inte var snålhet. Inte helt i alla fall. Svårt att skiljas från något som varit som den del av kroppen. Har löst problemet. Åker ut med den röda Gant pikén på torsdag. Köper en ny på Kastrup. Lika dan. Och slänger den gamla när jag kommit till hoteller.

3
Fikakompisarna på jobbet. Hur skall de överleva sommaren utan mina putslustigheter vid fikapauserna.

4
Hur skall mina tonårsungdomar ( 20 plus) klara maten när jag inte är hemma?

5
Att skiljas på riktigt är så jäkla smärtsamt så det tänker jag inte skriva om just nu.

6
Att byta bil, vilket inte sker så ofta, är som, att svika någon som tjänat en väl. Har bara bytt bil i affekt en enda gång. Min första och sista nästan nya Ford som inte startade en gång för 27 år sedan. Första bilen var den bästa. Pappas gamla svarta Amazon från -64.

7
Att gå hemmifrån och ha fobier. Plattan, strykjärnet. Kan gå tillbaka många gånger när tvångstankarna sätter in. Dessvärre har sonen nedärvt detta. Men också Beatles. Så det är sammantaget helt OK!

8
Att skiljas kan också vara något bra. Att bryta upp från en kväll med påtvingat umgänge där alla inblandade vet exakt hur trafiken skall skötas i Växjö, hur Lakers skall köa in spelare och vilka flygbolag som skall trafikera flygplatsen.

9
Att kommunfullmäktiges sammanträde tar slut och vi slipper varandra på en månad.

10
Att gå ut ifrån en affär där de som jobbar där irrar med blicken och knappt tar notis om att de har en kund.  ( Kanske skulle besöka Grand Samarkan i alla fall och se om det är bättre ?)

Bo Frank

Växjö 20130702

Lotta

Fick sin helsida av Ernstsson. Och jag hoppas det håller. Tippar listan med att Tomas blir etta, Lotta tvåa och Claes-Göran trea…………Vill inte att Lotta skall hamna som sjuksköterska i Afrika som hon på hälften skämt och hälften allvar hotat med. Och Afrika är ingen bra plats för sådana hypokondriker som vi utgör.

DI spekulerar om regering med s och fp och mp efter valet. Fp och mp lär ju i alla fall inte få svårt att komma överens om flyktingpolitiken. Men kanske om försvaret!?

Och även på den nivån spelar personkemin stor betydelse. Detta är något som statsvetare alltid missar. Det vet bara hur saker och ting fungerar i teorin. Samma sak med hur det informella beslutsfattandet sker. Jag hoppas att alliansen sitter still i båten.

I Växjö ser alliansen fram emot valet med stor tillförsikt. Vi har bara bommat en sak. Vi skulle kommit igång med våra arbetsgrupper som skall jobba fram ett valmanifest. Det är bara att erkänna, vilket jag aldrig skulle göra, att det parlamentariska läget har tagit en del mental kraft.

En ny stackas gräsand har lagt sig, skendräktig? Kan man vara det om man är and? För att ruva i en i samma rabatt utanför kommunhuset som and nr 1. Den som fick 12 små bollar. Det är väl det som händer i kommunhuset idag. Väntar på posten så jag kan läsa tidningar. Tänker gå hem efter lunch för att förbereda middag hemma ikväll för våra ungdomar! Och ta fram stora resväskan. Åker till Aix-en-Provence på torsdag morgon. Skalla föreläsa och delta på en konferens. Har nog skrivit om detta tidigare.

Min workshop heter Naturens hämnd! Där finns företrädare för WWF, Världsenergirådet, ett fransk syndikat för odlare, en representant motsvarande SNF i  Schweiz  och  en företrädare för AREVA som tydligen är något fransk energikonsortium för energibesparing. Av sex talare är en kvinna. Det är inte så jag gör i Växjö! Det kommer att vara 2600 deltagare från 35 länder på denna konferens. Och jag har laddat med visitkort. I samband med detta går en operafestival och svenska ambassaden ordnar någon bjudning. Klädkoden kvällstid uppges vara Cocktail dress kvällstid. Det finns många definitioner av detta på nätet. Jag översätter det med lite uppklätt! Och damernas klänning/kjol skall snarare vara några cm under än över knät. Hursomhelst. Det går inte att åka med bara handbagage. Och fransmän som älskar att prata har bara tillåtet mig 5 pp-bilder! Men jag har nästan gått över till detta helt frivilligt. Storytelling i stället för en massa bilder! Skall idag också försöka hitta ett hotell i Nice där vi kan vara några dagar innan vi åker hem.  Brukar alltid köra på sajten Booking com. Har använt den i 20 år! Eller så.

Fika i kommunalrådskorridoren. Vi vara bara sex personer idag. Har det så bra som alltid har en sån fin, varm och kreativ fikagemenskap!

Inga direkta överraskningar i Sydsvenskan och Smålänningen idag. Undrar om Växjö kommun betalar för fyraåriga gymnasieutbildningar.  Ljungby gör uppenbarligen inte det!