När jag började var Bertil af Ugglas partisekreterare. Nu är det Kent Persson. Han har uppenbarligen fått viss ordning på partiets interna organisation. Utom möjligen de som tar fram oläsliga afficher i ljusblått och vitt.
Ett jobb få av oss skulle vilja ha eller klara av. Är det skit får man ställa upp i intervju, går det bra är det nån annan. Som ett komunalråd!
Alla människor ringer och talar om hur det borde vara. Frustrarade kommunalråd som jag och andra ligger på! Sällan någon som mejlar att det är nåt som är bra. Förr i vörlden var partisekreterarna de som släppe politiska nyheter och testade ballonger. Den tide är förbi. Partisekreteraren har ett tufft jobb. I medgång är det lätt att vara partisekreterare. Hur man blir partisekreterare är höljt i dunkel. Man utgår ifrån att chefen, FR, har sista ordet.
Kent Persson är utan tvekan en person som lyssnar in. Vad som sedan händer med det som lyssnas in har jag ingen aning om.
Läget i partiet nu!? Vi är så uppfyllda av arbetslinjen också internt, så vi kommer igen. Och det är aldrig väljarnas fel.
Men att ledande nyhetsredationer i Stockholm är nedlusade av vänsterfolk och mp-folk är det ingen tvekan om. Det går inte att slå på TV:n utan att Sverige beskrivs som Grekland. Har inte fattat varför inte vi fräser ifrån om detta. Det gör jag!
Den så k public service är ofta mp-service. Sällan en kritisk fråga.
Bo Frank
Blekinge 20140529
