lördag 7 februari 2015

DÖDSADANSEN

Efter utsökt en utsökt middag tog vi bussen till Karlaplan. Fullsatt. Lena Endre och Mikael Persbrandt. Ganska stram regi, inte helt trogen orginaldialogen, anorekisk och sparsmakad scenografi. Säkert trettionde gången jag såg min favoritpjäs. Insnöad på Strindberg, Beatles och Bergman. Bra skådespelarprestationer.

Dock lite besviken. Har aldrig hört så många skratt på någon tidigare uppsättning. Detta är ju för fn ingen komedi. Detta är väl en nattsvart mardröm, eller? Speciellt Persbrandt sökte nästan komiska effekter i sitt skådespeleri. Sevärd, visst. Kanske jag som inte klarar det som inte svarar mot förväntningarna.

Också lite svårt för att svenskar är så illa klädda på teatrar nuförtiden. Lilla frun kommenterar detta ständigt. Det handlar inte om pengar, men kanske någon liten respekt för att det är väl inte samma sak som att påta i koloniträdgården som att gå på teater. Eller!?

T-banan till Freys. Goda belgiska öl.

"Hem".

Fixade mejlen så att alla kunde få svar innan midnatt. Enligt mitt löfte om svar samma dag, alla dagar, året om.


Fundering. Inget parti gör några utspel kring miljö-och klimatpolitiken. Bara för att inte frågan är politiskt het just nu, trots jordens uppvärmning. Som kan ge större flyktingströmmar än krig.




Bo Frank
Stockholm 20150207